Lovisa Lund

Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Men en sak vet jag, jag vill inte bo i Flen.

Jag är en skogsmänniska/djurmänniska och blabla. Det har jag alltid varit och det har jag fått från pappa. Vi bestämde för ett tag sen att jag ska ta jägarexamen, för det är så himla kul att följa med pappsen och gubbarna. Hur många tjejer i min ålder tycker sånt är kul? Jag vet i princip ingen. Helst av allt skulle jag vilja bo ute på landet på en hästgård och ha det jättebra med mina 100 djur. Hästar är bäst! Kor också, hundar också!

Men när jag verkligen funderar, då vill jag allra helst bo mitt i stockholm, göra allt hela tiden. Festa, shoppa, träffa vänner, fika, och allt vad stockholmslivet har att erbjuda. Jag älskar det livet! Älskar stockholm!
Den sidan har jag fått från mamma. Hon vill flytta upp till sthlm, medan pappa vill flytta ut på landet och bygga nytt. Kunde de inte tycka likadant inom den fronten? När jag pratar med mamma så säger jag att vi ska tjata på pappa att flytta dit, när jag pratar med pappa så vill jag att vi ska övertala mamma att flytta ut på landet. Men de båda vet att den andra absolut inte vill bo så.

Så därför är vi fast här... Mitt emellan.... I Flen...... Varken landet eller stan.
Herregud! Jag vill bara bli vuxen så jag kan flytta härifrån på riktigt.

Även om jag bodde i sthlm ett tag men sedan flyttade hem. Ni tror säkert jag kom tillbaka för jag älskar Flen, men.. 
Att flytta hemifrån är ett stort steg. Allting blir nytt på en gång. Nya vanor, nytt liv. Det är ganska stor skillnad på Flen och Stockholm.
 En massa nya vänner fick jag. Massor av nya erfarenheter. Mycket gott, men det räckte inte. Självklart längtar man hem, efter familj och vänner. Så blev det helt enkelt för mycket och på några dagar var jag hemma i Flen igen. 

Nu i efterhand ångrar jag mig, men samtidigt inte.
Med tanke på hur det gick i skolan för mig där så har det gått mycket bättre här. Jag har jobbat upp mig rejält. Men nu vill jag bara tillbaka. Även om jag känner att jag gjorde rätt i att flytta hem.
Nej, stockholmslivet passar mig bättre än Flenslivet känner jag nu. Eller lantlivet, inga bekymmer.