Lovisa Lund

Nar vi kom vi blev det genast bajs.. Vi akte till vardshuset dar alla vara vardar vantade pa oss. Alla utom min var dar. Bajs tankte jag.. Men jag blev hemskjustad av maddis och elisabets vard som bor i samma by.

Nar jag kom hem till henne sa hon typ ingenting, jag tankte att hon var lite blyg och det var val inte sa mycket mer med det, det skulle val slappa tankte jag.. Nar jag traffade hennes bror och mamma kunde ingen engelska. Adila som min bosnier heter forsokte oversatta vad de sa pa bosninska men kunde knappt gora det. Sen kom det nagon kompis till mamman. Och dar satt jag, med fyra bosnier som snackade och tittade pa mig, log och skrattade och ingen oversatte. Det hohn klarade av att saga var att mammans kompis ville att jag skulle gifta mig med hennes son och bla bla. Maten jag fick var acklig, men jag pinade i mig bullarna som var paj med kebab i, ackligaste jag atit! Sen satt vi dar, jag var tyst och de pratade bosniska och jag fattade inget. Jag holl seriost pa att borja grata flera ganger. Jag funderade pa vad jag skulle saga till Mia&Kicki, for jag kande att jag verkligen inte kan bo dar. For alla vardar med deras svenskar skulle ses pa en club pa kvallen, men min ville att vi skulle stanna hemma och vara med hennes kompisar som inte kunde engelska. BAJS!

Det slutade i alla fall med att jag foljde med in till byn igen, for jag hade sagt till maddis hur det var, sa hennes bosnier pratade med min sa jag kunde folja med.

Jag hinner inte uppdatera mer nu, men nu bor jag i alla fall hos maddis och elisabets bosnier med dem. SJUKT BRA!

HInner inte mer. SKriver mer  en annan dag.

SAKNAR SVERIGE!!!!!!!
Puss till Martin!!!!!!!

Och alla andra!